Just nu vill jag bara skriva av mig!!

Känner mig så jävla ledsen jämt, utanför och bortglömd! Dagarna går runt runt runt och ser likadana ut jämt! Orkar inte mer snart!!

Sen att man blir tagen för givet och utnyttjad känns inte så kul heller! Kanske inte är exakt så men känns så iaf! Inte konstigt att självförtroendet är på botten jämt! Gråter ofta på kvällarna för att jag känner mig misslyckad och jävligt ensam! Är det konstigt att man ser ner på sig själv och att man ser ut som man gör???? Näe inte direkt!

Ingen vill anställa mig, inga vänner vill umgås, utan här sitter jag i vårat lilla hus dag in och dag ut... Tjänar inga pengar som man faktiskt behöver till allt!!

Måste jag nämna att stubinen är kort? Humöret uselt? Och allt går ut på J eftersom det är honom jag ser oftast!

Näe nu säger misslyckade, feta jag god natt!